Dagens gästbloggare

Kära bloggläsare, jag skriver vanligtvis på en blogg som kallas bitterbloggaren,
den är inte i närheten av lika god och glad som denna bloggs hyllning till livet. I bitterbloggaren kan man mestadels läsa om livet, det bittra livet. Skitsamma det har inte med saken att göra! Jag är inte här för att vara en högtravande narcissist och promota min dekadens på er regnbågsglada solstrålar, jag ska faktiskt tillföra denna blogg något.
Bergman har bett mig att återberätta en liten händelse som inträffade mig i vintras, vilket jag nu kommer att göra. Känn er utvalda, läs och begrunda.

Detta är historien om hur illa en dejt kan vara.

Denna lilla berättelse tar sin början under hösten 2010, både jag och Bergman är relativt trötta på det mesta, det är november, det är kallt, vi arbetar för mycket och dricker till synes mer än gemene man. Mycket tyder på att en förändring måste ske, oftast kommer denna förändring lagom till våren, men då var det november. Vi behövde ett substitut till sol och lättklädda damer fram tills dess att våren kom, annars skulle vi gå under.

Under en rödvinssöndag kommer vi på den eminenta iden att gå med på en dejtingssida, detta för att liva upp den gråa novembervardagen och att det kan vara kul att prova någonting nytt. Jag går med på denna ide med viss skepsis, då jag i bakfickan har en blindate som slutade mindre bra, resultatet blev att jag var tvungen att byta telefonnummer efter ett besök i Gbg och en kavalkad av konstiga samtal och sms. Detta är dock inget Bergman får veta denna söndag då vi bestämmer oss för att träda in i nätdejtingens plenissal. Ironisk nog tänkte jag att chansen att lyckas dejta två freak från en dejtingsida är minimal, ibland har även jag fel.

Bergman kommer ganska snabbt igång med sitt dejtande medan jag intar en mer låg profil, jag tenderar att vara ganska restriktiv av mig och inte kasta mig ut i okända vatten, i alla fall inte när det gäller kontakter med främmande människor. Detta kombinerat med min tidigare traumatiska upplevelse från dejtingvärlden gör att jag snabbt hamnar på efterkälken när Bergman plockar ut dejt efter dejt. Detta gör att tävlingsmänniskan inom mig kickar in, och i samma ögonblick försvinner all form av rationalitet givetvis. Jag börjar famla i nätdejtingens mörker för att finna något att greppa tag i.

En hand sträcks ut och jag omfamnar den med värme. Den behjälpliga handen innehas av en fransyska, vilket passar mig utmärkt då jag hade en romantiserad bild om att jag någon gång i livet skulle träffa en fransyska. Vi skulle då sitta i en vinbar och dela en
flaska bourdeaux 82 medan vi stilistiskt rökte våra benson & hedges, vi skulle föra intellektuella samtal om nutidens problematik och komplexitet, medan vi bara blev mer och mer förälskade i varandra, som sagt jag trodde stenhårt på denna franska dejt!

Kontakten med denna fransyska påbörjades när jag sitter nere på Barsebäck resort på någon form av konferens, jag har svårt att ta konferenser på allvar, det diskuteras enbart självklarheter i tre dagar och jag fattar aldrig poängen med skiten. Därav var det ett
ypperligt läge att inom citat, chatta med denna dam. Allt går relativt fort fram och jag blir lite förtjust i hennes franskifierade svenska, det ger konversationen en romantiskt aura. Hur som haver så har vi kontakt under veckan jag är nere i Malmö och vi bestämmer att vi ska träffas när jag kommer tillbaks på fredagen.

Fredagen börjar närma sig och jag går i planeringstankar, jag ville ju att denna dejt skulle uppfylla min franska fantasi, det betyder kort och gott att vi ska röka cigg och dricka rödpang! Jag greppar luren och ringer upp damen i fråga, resultatet blir misslyckat. Damen är nykterist, än mindre sugen att göra något jag vill och knappast hänga på ställen som faller mig i smaken. Allt börjar kännas mycket jobbigt. För de som känner mig, vet att jag har stora problem att tackla förändringar, att inte få dricka vin med en fransyska som planerat var en förändring, jobbig att smälta. Jag släpper tanken att vi inte kommer dricka vin och tänker att jag kan låta henne bestämma, hennes ständiga negation till mina förslag gjorde mig relativt lamt inställd till hela arrangemanget. Slutligen bestämmer sig fransyskan för att vi ska knapra baugette i en källare i gamla stan! Kort och gott det gjorde vi. Jag mötte upp fransyskan vid pressbyrån i gamla stan, min första tanke när jag såg henne var: Va fan hon har inte dior på sig? Har inte alla fransyskor det? En relativt dum tanke kan tyckas men den hade aldrig dykt upp i mitt huvud om hon var drägligt klädd. Denna fransyska kunde lika gärna ha suttit och tiggt småmynt utanför pressbyrån, totalt stillös. Så jag släpar med mig denna uteliggare till baugettekällaren för två timmars meningslöst konverserande.

Väl nere i denna källare börjar två timmars lidande, fransyskan verkar skör och aningen instabil i sitt agerande och göra flera utläggningar om att hon behöver någon vid sin sida och att hon saknat beröring och närhet under en längre tid. Jag har väl inga egentliga problem med närhet i ordets naturliga bemärkelse, men här började jag ana psykfallsvibbar. Jag har själv sett psykfallsdamer i den närmaste vänskapskretsen och har ganska snabbt insett att avstå ett ligg kan vara rätt smart ibland. Hur som haver fortsätter denna utläggning om beröring och ömhet medmera, allt detta på fransk brytning, vilket
gör allt rätt komiskt. Vårt samtal fortsätter ett tag till, och mitt i en mening rycker hon till sig min hand och placerar den på insidan av hennes ena lår, hon börjar i detta nu att stöna relativt högljutt, vi är ju inte ensamma där så jag tycker det hela är ganska så pinsamt.

I detta läge vill jag fortast möjligt ifrån denna källare, min hand har ju nyss blivit våldtagen, fransyskan fortsätter raljera om närhet och hur skönt det är med mänsklig kontakt, nu inser jag att jag stirrar ett äkta psykfall i ögonen. Paniken börjar lite smått infinna sig och jag drar en vals om att jag måste hem och sova för att jag ska flyga till Amsterdam tidigt dagen efter. Valsen fungerar och jag kommer därifrån med smärre skador på mitt psyke. Ungefär samtidigt som jag kliver in genom dörren hemma får jag ett sms. Givetvis är det fransyskan som tycker att det var jättetrevligt att träffa mig och gärna ser att jag kommer till Haninge när jag har tid för umgänge. Dock har hon en fråga.

Jag citerar smset i sin helhet för att ni ska få se komiken i den dåliga svenskan

”Hej du vara en mycket trevlig man. Du vara snygg intelligent och ska kunna mig ge närhet i den mängd jag behöva. Du får gärna besöka mig i Haninge för närhet. En fråga bara, har du mycket hår på bröstet? jag tyckte att jag såg lite.”

Det här är ett sms jag inte trivs med att få, jag får lite panik av skiten, men bestämmer ändå för att skicka ett svar, det är ju inte varje dag en dam frågar om man har mycket hår på bröstet.

Jag svarar då kort och gott :

Hej, tack för en trevlig kväll. Lite hår har jag på bröstet, men det kan ju alltid åtgärdas!

Fransyskan svarar då:

Vad bra, själv är jag epilerad över hela kroppen.

I min mening en relativt ovanlig sms konversation, jag tänkte inte mer på det utan tänkte bara vänta ut detta, det vill säga ge fan i att svara på telefonsamtal och sms. Det här var en människa jag inte ville ha något att göra med. Dagen efter blir jag väckt vid tiorycket av ett sms. Det är givetvis från fransyskan som undrar om jag landat i Amsterdam och hur vädret är där. Hon vill även försäkra sig om att jag inte kommer röka hasch där, då hennes bror har ett drogproblem och hon ogillar detta skarpt. Jag har nu blivit ganska avslappnat
inställd till det hela och göttar ner mig i sängen igen och småskrattar åt situationen, jag tänker för mig själv vilken idiot jag är som utsätter mig för dessa sociala experiment.

Jag skiter givetvis i att svara på detta sms och historien skulle egentligen sluta där. Men senare på kvällen är jag och Bergman på Debaser för några öl och sjysst musik. Vid elva tiden får jag ändå för mig att jag ska dra iväg ett sms, det kan ju vara kul att se vad som händer tycker min alkoholpåverkade hjärna. Jag skriver att jag inte kommit till Amsterdam än utan att jag kommer glida imorgon, jag har helt enkelt tagit fel på en dag.

Till svar får jag:

Klockan är elva, du väckade mig, du respekterar inte mig som kvinna. Jag vill inte se dig igen, ingen beröring ALDRIG SES IGEN. Hör ej av dig igen.

Jag stod där i mörkret för mig själv på debaser och tänkte, fan hon vann, det blev hon som dumpade mig.

This entry was posted in Dagens..., Dejting, Gästbloggare. Bookmark the permalink.

3 Responses to Dagens gästbloggare

  1. LiveitLoveit says:

    Hahahahaha Såååååå Bra!! Jag vill med berätta om en skräckdejt!!! =) Får jag??

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>