Run to the hills

Såklart det skulle utfärdas en tsunamivarning när jag befann mig i Thailand. Jag måste ändå ge Thailändarna att de finslipat evakuerings tekniken någon sedan 2004. Här var det inget tvivel som rådde när de sprang ut på stranden och skrek TSUNAMI! Tror inte det var en enda själ kvar i vattnet efter 10 sekunder. Det var effektivare än att skrika shark! Efter detta påbörjades klättringen uppför bergen. Phi phi är en ganska bergig ö, med många olika toppar. Vår grupp tog sikte mot viewpoint och började vandra uppför. Vi nådde toppen ungefär samtidigt som solen gick ner och började förstå att vi nog skulle bli sittande där en stund. Det är intressant att studera enskilda individer under pressade situationer. Vissa tar det hur lugnt som helst medan andra drabbas av panikattacker. De flesta oroade sig att vi inte befann oss tillräckligt högt upp (typ 80 meter). Tillslut kunde jag inte hålla käften och utbrast att om en 80 meters våg skulle slå in på oss så skulle antagligen halva planeten gå under med den. Logiken försvinner för de flesta under press. Själv tog jag det hur lugnt som helst, faran kändes aldrig påtaglig och det var närmast en overklig känsla som infann sig. Som att vara med i en film. Efter 8 timmar i bergen begav vi oss neråt igen, hungriga som djur. Stackars den kille som i fyllan satt och tatuerade in: jag överlevde tsunamin 20120411. Antar att han ångrar sig idag.

20120412-131339.jpg

This entry was posted in Livskvalité, Mitt liv som jag. Bookmark the permalink.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>