Den här artikeln visar ganska tydligt var våra politiker vill lägga nivån. Jag känner nästan lite sympati för SD när jag läser detta. SD som står för diskriminering av vissa folkgrupper blir själva diskriminerade av våran egen regering och opposition. Fight fire with fire, det brukar ju funka!
Om du hade frågat mig som 9 åring vad jag skulle göra just idag, på 100 års dagen av världshistoriens hittills största båtolycka i fredstid, så skulle nog inte svaret varit att jag hade legat på en strand i Thailand hela dagen. Men nu är det så, men för att ändå visa att jag kom ihåg denna historiska dag, så lägger jag upp det här inlägget utan en bild på en sandstrand, men gott å väll en bild med anknytning…
Det finns många unika och intressanta odörer i detta dofternas paradis. Men det finns ingen tydligare lukt som jag förknippar mer med detta land än kombinationen thaimat och bajs! Den smyger liksom på en när man minst anar det.
Såklart det skulle utfärdas en tsunamivarning när jag befann mig i Thailand. Jag måste ändå ge Thailändarna att de finslipat evakuerings tekniken någon sedan 2004. Här var det inget tvivel som rådde när de sprang ut på stranden och skrek TSUNAMI! Tror inte det var en enda själ kvar i vattnet efter 10 sekunder. Det var effektivare än att skrika shark! Efter detta påbörjades klättringen uppför bergen. Phi phi är en ganska bergig ö, med många olika toppar. Vår grupp tog sikte mot viewpoint och började vandra uppför. Vi nådde toppen ungefär samtidigt som solen gick ner och började förstå att vi nog skulle bli sittande där en stund. Det är intressant att studera enskilda individer under pressade situationer. Vissa tar det hur lugnt som helst medan andra drabbas av panikattacker. De flesta oroade sig att vi inte befann oss tillräckligt högt upp (typ 80 meter). Tillslut kunde jag inte hålla käften och utbrast att om en 80 meters våg skulle slå in på oss så skulle antagligen halva planeten gå under med den. Logiken försvinner för de flesta under press. Själv tog jag det hur lugnt som helst, faran kändes aldrig påtaglig och det var närmast en overklig känsla som infann sig. Som att vara med i en film. Efter 8 timmar i bergen begav vi oss neråt igen, hungriga som djur. Stackars den kille som i fyllan satt och tatuerade in: jag överlevde tsunamin 20120411. Antar att han ångrar sig idag.
Av allt jag hört om denna paradis ö, så känns det lite som om jag var 8 år försenad när jag till slut hittade hit. Av den charm och spartanska stämning som tydligen skulle funnits här en gång i tiden (läs innan tsunamin) så är det inte mycket som återstår för resenärer som helst inte vill ha all innclusive och bada med andra tjocka människor på en annars helt magisk strand. Som tur är har jag under de senaste dagarna ändrat uppfattning om detta lilla paradis. Vi hittade en bungalow precis
På stranden bredvid long beach och har haft ett par helt asgrymma dagar med sol och bad. Party lär vi också hinna prova på, då utbudet verkar överträffa efterfrågan. Denna ö har någonting för alla, oavsett om du reser som singel eller som ett par. Tyvärr har även barnfamiljerna hittat hit, men de verkar stanna på sina resorts. Tiderna förändras! Imorgon ska vi dyka, yes liksom!
Varför det är lite glest med inlägg här för tillfället så kan jag bara säga att jag är upptagen med annat!
Men frukta inte, snart kommer det fler iaktagelser och tankar kring detta thailand som jag just befinner mig i. Första intrycket av phi phi är iallafall: Haj fajv!
